Det är svårt att förstå den sorg man upplever när ens djur blir sjukt. Speciellt om man inte själv har husdjur, men även om man inte än har upplevt det med sitt eget djur. Det gör otroligt ont att se djuret lida, och hjärtat skriker av sorg över att man inte kan hjälpa till. Det bästa man kan göra är att ta djuret till veterinären och se till så den får den hjälp som behövs. Ett djur kan inte berätta hur den mår, den kan inte berätta var den har ont. I bästa hand kan man upptäckta problemet genom hur djuret uppdräder. Kanske vill den inte längre vara med och leka, kanske sover han mest. Veterinärer i Stockholm är mycket bra och lyssnar alltid på ägaren när den beskriver problemet, men det är inte alltid veterinären kan bota djuret. Precis som med oss människor kommer det en tid då man måste släppa taget, en tid då det är dags att säga farväl. Det gör självklart ont, och man har svårt att förstå hur man ska kunna leva utan sin lilla vän. Djuren blir ganska snabbt en del av familjen, och man ska inte underskatta sorgen av att behöva avliva sitt djur. Det värsta är självklart saknaden, då bara minnen finns kvar. Och visst kan man skaffa ett nytt husdjur, men det är inte samma sak. Precis som med människor har djuren en personlighet, och ingen hund, katt eller kanin är den andra lik.

 

Jobbigt för barnen

För barn är det extra svårt, så klart. I en artikel här har tidningen Helsingborgs Dagblad träffat sju klasskamrater som förlorat ett husdjur. Vissa har till och med upplevt sorgen flera gånger, då det alltid funnits husdjur i familjen. Barnen pratar mycket om att det är viktigt att djuren får en vacker gravplats. Det ger möjlighet att hälsa på – och bibehålla en viss kontakt med djuret som avlidit.